När jag stod och valde böcker i affären, ta fyra betala för tre, så skämdes jag lite. De två böckerna jag kom in för att köpa behövdes täckas upp av två andra som kanske... hur ska man säga? Har en högre litterär status. Det skäms jag för, det är inte så lite pretentiöst.
Det är just vad jag också tycker om Fowles Illusionisten ett kapitel senare.
Han börjar såhär:
"Jag föddes 1927, enda barnet till medelklassföräldrar..."
snark
Det regnade och åskade imorse, så mamma bakade bullar och jag låg och lyssnade på regnet läste klart min skämsbok; Levande död i Dallas.
Nu solar jag på bryggan, det är väldigt hett och ja vattnet kluckar och vassen sjunger.
Jag ska plåga mig igenom illusionistboken (780 sidor) ... Sen hör jag av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar