Inlägget skrevs lördag.

När jag stod och valde böcker i affären, ta fyra betala för tre, så skämdes jag lite. De två böckerna jag kom in för att köpa behövdes täckas upp av två andra som kanske... hur ska man säga? Har en högre litterär status. Det skäms jag för, det är inte så lite pretentiöst.
Det är just vad jag också tycker om Fowles Illusionisten ett kapitel senare.
Han börjar såhär:
"Jag föddes 1927, enda barnet till medelklassföräldrar..."
snark

Det regnade och åskade imorse, så mamma bakade bullar och jag låg och lyssnade på regnet läste klart min skämsbok; Levande död i Dallas.
Nu solar jag på bryggan, det är väldigt hett och ja vattnet kluckar och vassen sjunger.
Jag ska plåga mig igenom illusionistboken (780 sidor) ... Sen hör jag av mig.

Glad Midsommar!

Nu åker jag ut på landet. Så varmt i min lägenhet, har dragit för gardinerna men det hjälper knappt.
Diskmaskinen surrar och klonkar. Soporna luktar.
Det är dags att födas på nytt igen. Känna gräset under tassarna. Sol på naken hud.
Lukta salt sill och sval natt.
Ligga och lyssna på löv och vass och vågornas kluckande under bryggan.
Det är dags att bli sommarbarn.

Vampyrsommar

Jag har ju inte skrivit på ett tag. Det är för att jag har blivit biten av True Blood igen.
*haha, så skoj, en ordvits*
Den här gången är det böckerna som jag sträckläser.
Jag slutar aldrig att förundras över denna fantastiska huvudperson, Sookie Stackhouse. Den prydliga, tankeläsande servitrisen från norra Louisiana. Den svala vampyren Bill och Merlotte´s Bar & Grill.
*oj så skoj, ett rim*

Jag tycker det är töntigt med så kallad fan-art. När människor jorden över sitter och ritar Sookie Stackhouse eller Luke Skywalker. Men nu ska jag i alla fall försöka mig på att publicera en bild av Sookie.
Smaka på namnet, Sookie Stackhouse.

Böckerna är skrivna av Charlaine Harris och är en lättsam men underhållande sommarläsning.
Jag har köpt den tredje boken men vet inte om jag kan läsa den innan jag sett den tredje säsongen från HBO som började gå förra veckan i USA. Den kommer dock inte komma till Sverige förrän någon gång i höst.
Jag vet en viss moster som sitter på Canal + och håller i banden i detta nu.
Jag längtar!

Detox

Som ni märker detoxar jag sidan.
Jag har omvärderat, grubblat och tagit bort gamla inlägg som jag inte längre står för.
Allt för att få in det nya!
Youtube-klipp passar inte här!

I´m back!

Jag tog ett litet break. Behövde tänka igenom vad jag verkligen ville med livet.
Många stjärnor gör ju först stor succé och sen en comeback.
Jag börjar lixom med comebacken.
Jag är kanske en sån där stjärna som gör comeback fyra fem gånger.
En sån där stjärna som alla till slut vill ska gå i pension eller dö.
Kanske inte dö.
Men ialla fall att den håller sig lite på sin kant.
Bara så att alla kan få lite lugn och ro.
Jag tror att jag är en sån stjärna.

Gone swimming...

Virkade en bikiniöverdel idag. Den är väldigt brasiliansk, alltså väldigt tiny.
Jag orkar inte virka stort, det tar så lång tid. Det var därför man uppfann stringtrosan - en tant satt hemma och skulle virka trosor men bara tröttnade.

Sommarångesten...

...har försvunnit. vi har nu bokat en resa till Dubrovnik. Så jvla grymma!
vi bara tar vår lilla väska och svischar iväg på en vecka.
Som ni ser så har någon redan börjat planera ut smarta/praktiska saker som han ska packa.

Miljonär innan tretti?

Så, en rätt tuff måndag på jobbet och jag kommer hem sent. Vi orkar inte laga nån mat. Vart ska vi gå? allting stänger om 45 min. Vi åt gott. Steaks och öl och bakad potatis! Long horn i hornstull.
Sen kommer det historiska, det jag vill dela med mig av: Jag betalade!
Nu förverkligar jag äntligen mina jämställdhetsideal.
Den snygga grabben som trollade fram maten tog pengarna och vi bestämde att Mishmash skulle ge en sedel i dricks.
Han gav sin sedel och grabben tittade tacksamt honom in i ögonen och nickade.
Här betalar man lixom och mish får ett tack!
Nu går jämställdhetskampen plötsligt bakåt! jag kommer ju aldrig mer vilja betala! Det är så här patriarkatet håller ihop.
Med nickningar och axelklapp.
Sedan gick vi till Judit & Bertil och Mish köpte drinkar hela kvällen.
Och efter ett par drinkar, vad gör då en nickning?
Vad kan man förvänta sig när han har betalat varenda drink och middag, lunch och fika för mig i tre år?
I´m a kept woman - and proud.

Ja, vi firar tre år!

VM...

har börjat och vi sitter bänkade. Just nu framför södertäljederby mellan syrianska och assyriska - men som att jag ser skillnad? Fotboll som fotboll.
Något som tydligen inte bara var fotboll utan även fantastiskt spännande var matchen igår mellan USA och det vi svennar kallar England.
Vad vet jag? jag är en total fotbollsidiot.
Men det är klart att USA är vassa; de har ju Obama. Klart att inte vi får va med och spela... vi har ju Reinfeldt. Han är ju uppenbart otränad.


Bilden har inget samband med texten, det är bara en hund.

Mitt 100:ade inlägg

Och det från en iPhone. Rätt modernt va?
Sitter ute på landet i grönskan och läser Morfin av Tomas Jacobsson.
Det e tur att vi har kommit vidare från 90/00-talen.
Nu lyssnar jag bara på vinden i träden och njuter utav livet och 10-talet.

8.30 Breakfast meeting at the office

och jag som hade så kul igår. Mackan (vickys lillebror) tog studenten och Carin och Pancho hade ordnat ett stort kalas på gården. På kvällen jazzade pancho och grabbarna loss på den lokala baren. (de är musiker - så de jazzade bokstavligt talat).
Vilken show!
Superimpressed!
men nu är jag på väg till mitt Breakfast meeting at the office. Jag hoppas de faktiskt har frukost och inte breakfast syftar på tiden på dygnet de har lagt mötet.
hepp!

Grattis Pappa!

Idag fyller min pappa år. och det är lite speciellt. Vår patriark är över sjuttio men under sjuttiofem och alltid ståtligt hyllad på sina födelsedagar av alla barn och vänner.
Jag tänkte rita någonting för dagen och slog upp tidningar för inspiration. Den här våren kretsar mycket av illustrationerna kring papegojor och kakaduer som ni kanske har märkt.
Eftersom man försöker hänga med i svängen...
så vad passar bättre än att fira pappa med en goja?
Grattis pappa!

Hanna och Vicky

här sitter de på non solo. råkade radera alla bilderna. det var bara den här kvar. men de är för söta.

Run Lola, Run

Gick ut och sprang. Det tog exakt nio minuter att springa härifrån runt midsommarkransen och tillbaka. Jättesnabb runt litet område men ändå. bra jobbat. svettades en liten stund - sen kom jag på att jag var kissnödig.
Tricket är att man börjar springa utanför dörren - när man kommer en bit bort från sin gata så börjar man gå, sedan går man tills man börjar se porten igen. Då joggar man in i mål - helt oberörd!
Smart va?

Nu ska jag springa iväg och träffa vicky, amanda och hanna!

Inomhus

Målargubbarna som ska måla mina fönster ringde på klockan sju. De sa att de skulle komma senare under dagen. Jag gick upp, kokade kaffe och tänkte att de skulle komma åtta, nio. Senast tio. 10.37. Fortfarande inget. det finns lixom grejer jag skulle kunna ha gjort. Sovit.
Tvättat.
Det är dessutom sol, solat. blir blekare för varje timme som går.
Det här är dessutom min lediga dag.
Hur ska jag kunna förlåta de när de ramlar in någon gång efter lunch? Vilken dörrmatta jag är.
"Välkommen, stig på. Kaffe?"

På restaurang

Vi satt nere på vietnamesen för någon dag sedan. Jättescampis och anka. Jag var sugen på lite omega-3 och M älskar ankfett. Han nämnde flera gånger hur gott ankfett är. Och det är jag väl beredd att hålla med om. Bättre än mycket annat fett.
Sedan tittade han mig in i ögonen och sa:
- "Nu har jag läst hela din blogg."

Inte säker på att han är medveten om att den uppdateras löpande. Enligt honom har han i alla fall läst nog.

Man har ju ett bra jobb ändå

glider in klockan tolv. stänger klockan fem. igår fick vi varsin stor picknickkorg med lax och lyx.
ja, vi har det bra.
det finns sämre arbetsplatser så att säga. som när jag jobbade med en full spanjor på en tapasrestaurang. han slängde pimientos i nacken på mig när jag tog beställningar och jag fick betalt i cash. hittar jag på?
näää.

förslag på bild: churros
(väldigt sugen på churros.)

No worries...

nu tog jag bort musikinläggen. det skränar så i mitt huvud. framförallt den där jvla blame it on the boogie.

i will blame it on the boogie

Igår var det personalfest - i parken. Hela varuhuset var där. hög ljudnivå. det är det sista jag kommer ihåg. väldigt hög ljudnivå.
Jag blir bara deprimerad när jag ser "blame it on the boogie" inlägget här nedan.
Igår var jag så glad och lyssnade på Jackson 5. och idag...
när man vaknar upp och tror att man klarar sig undan... då vet man att det kommer smygande runt kvart i tre.

Mina fans

Mamma ringde. Fått lite klagomål.
Min svenska är tydligen under all kritik. Jag skriver "lixom" med "x" och "såna därna" istället för jag vet inte vad.
Jag svarade att det ska vara så. För att det är kul. Talspråk. En stil jag testar. Tillbaka fick jag ett misstroget "Jaha".
Kom igen. Jag gick ändå ut med MVG i svenska.
Så fick man det sagt också.

Welcome to...

Hollywood. Uppåt, framåt. Större, bättre. Hollywood.
Det är vad jag säger till Mishmash. Vamos a Hollywood. Vi siktar på att spela tennis med Steven Spielberg redan nästa år.
Jag peppar. Jag är nästa svensk hollywoodfru - klädd i svart. Hollywoodfru gone goth.

Los amigos

I brist på reseresurser, ger jag nu upp Formentera för en liten stund och åker ner till tanto för att träffa vännerna istället.
Orkar inte rita något.
måste rita arbetsprover, God damn it! Idag står allting still!

Panik

När fan kom den? konstigt. det går aldrig, den e snart slut. sommaren alltså.
blir så nervös att det här är det enda jag har lyckats knåpa ihop på två timmar (bilden). Lite ur gängorna.
samtidigt har jag suttit och sökt på resor till ibiza och formentera. lyssnar på xx. då blir det så här.
bea brukar alltid säga att man ska skapa något som är nära en. det är lättare.
men vill inte rita ett gult funkishus.

ska sätta mig och teckna något med lite högre kvalitet.

Kaffe!

Kaffet är slut!! måste springa ner! Panik!
Nu försöker jag pressa den sista lilla teskeden för att få mig en snabb sup innan jag klär mig.

En till...

kom på en till sekvens som skulle passa mig.
Följande:
Vända sig om så håret flyger i vinden, titta sig över axeln och le/skratta.

en annat alternativ

Vem e du?

Om jag var skådespelare, i egentligen vilken serie som helst från 70-talet och framåt, så skulle jag ju självklart ha en opening credit-bild. En sån där sekvens som presenterar skådespelaren/skan. Jag har tänkt lite på det där.
och nu har jag äntligen bestämt mig. (Jag har stått framför spegeln och övat lite.)
Jag skulle ha antagligen en väldigt dramatisk bild där jag lixom ler med öppen mun, men nu har jag bestämt mig för följande:

Man ser mitt hår bakifrån och så vänder jag mig hastigt om, så håret flyger av vinddraget och så ler/skrattar jag.

Va fan!

Jag vågar inte ens skriva ordet i rubriken, jag mår illa. Godis. För någon vecka sedan bytte man leverantör av godis nere på Ica Aspudden. Jag skojade, skrattade, pekade på tjockisarna som köpte upp sig.
Jag ber om ursäkt, tjockisar, jag förstår att ni köpte upp er. Jag borde också ha gjort det.
Det skulle ju visa sig vara vårt sista godis!

Fan ta ica. Jag är så besviken, arg.
De har bytt ut karamellkungen mot något annat skit som kallas typ drömgodis. Och det är fan ingen dröm. De har tagit bort mina sura band. Röda, sura band på rulle. fan jag älskade de.
Jag orkar inte ens prata om det. Nu finns det typ giftgröna colaflaskor som smakar päron; päronflaskor. Fy fan!
Det var verkligen det jag tyckte var bra med att flytta till aspudden från första början. Det fanns inte sura band på rulle på Mariatorget. FAN!

Barcelona i korthet

Så efter en jävligt jobbig resa hem, är jag nu i kalla svedala. Vickys födelsedag var kul, vi var hemma klockan halv åtta på söndagmorgonen. I barcelonamått mätt så gick vi alltså hem tidigt. och nu har jag alltså kickat igång bloggen igen.

De svartvita bilderna här under är bilder jag ritade på flyget. när jag satt bredvid två brudar som bara pratade om churros. De var så sugna på churros att de for real pratade om det i tre timmar.

Vicky bor hos en supergullig tjej i en jättefin lägenhet. Hon och hennes amerikanska pojkvän var där. Extremt psykedeliskt alltihop - Det paret är lixom 40 år för sent. Långa hår och utsvängda jeans. absint och lsd.

Vi käkade i alla fall i Raval på en mexikansk restaurang med alla Vickys polare. Sedan barhoppade vi på massor av små mysiga inrökta barer till sju på morgonen, som sagt.

Vicky och jag sålde färgglada solfjädrar på svettiga och/eller rökiga klubbar.

Picasso målade aldrig Mona Lisa

men OM han skulle ha gjort, så skulle hon se ut någonting sånt här.

Arkiveras under semesterminnen

Jag glömmer aldrig den Barcelona-hunken som serverade på ett café i Raval. Lång och solbränd med bruna ögon.
Jag, Vicky och Cassi satt på eftermiddagen och drack vin. Han står vid vårt bord för att ta en beställning när Cassy säger:

"Nä, hörrni flickor. Ska vi inte ta oss ett järn?" - på bästa "40-års tjejer på konferens" - manér.
Då svarar hunken på svenska:

- En jägermeister kanske?

*Vicky, Cassi och Lollo dör*

Det här att resa med stil...

...det är svårare på vägen hem


kort kjol, sminket under ögonen, min lilla blonda lugg ligger mitt på huvudet. Hamnar bredvid en barnfamilj med bebis när jag väl kommer på flyget.
Vi tittar på varandra och bestämmer oss för att det här inte funkar- för någon utav oss.